I slutet av 1970-talet samlade och registrerade Nordiska museet bondedagböcker från hela Sverige. I Svenska bondedagböcker: Ett nationalregister finns 78 dagböcker presenterade. En bondedagbok innehåller anteckningar nedtecknade av bönder, torpare eller andra personer verksamma inom jordbruket. Axel Ludvig Wennberg var en av dessa bönder. Det var i samband med flytten till Ingarö som han började göra noteringar, om stort och smått, om vardag och fest. Axels tolv dagböcker, i olika storlek och med olika utseende, finns arkiverade under namnet Ingarödagboken 1860–1914 – för övrigt den enda skärgårdsdagboken i registret från denna tid. Barbro Maassen har av och till i trettio år, vid sidan av sitt arbete som lärare, studerat dagböckerna och Ingarös historia. I ”Lerkan Siöng alla dagar & förliden gårdag hittade jag blåsippor i knopp” – Ingarödagboken 1860–1914 får läsaren följa Axel Wennbergs vuxna liv.

Barbro Maassen (1949-2023) var lärare och specialpedagog i grundskolans årskurs 4–9 och bosatt på Ingarö. I slutet av 1980-talet kom Barbro i kontakt med Ingarödagboken i samband med studier i historia. År 1990 kom hennes B-uppsats om Axel Wennberg och hans Stockholmsresor på 1860- och 80-talen. 1994 kom C-uppsatsen som handlade om fattigvården på Ingarö, med dagboken som utgångspunkt. I arbetet med dagboken kom Barbro nära människorna som levt på Ingarö förr och intresset föddes för den lokala historien. Detta ledde vidare till engagemang i Lokalhistoriskt Centrum och arbete för att öka intresset för lokalhistoria i skolan.

(Foto: Thore Maassen.)