OM FÖRLAGET
BOKPROJEKT – VI HJÄLPER DIG
MÖT NÅGRA AV FÖRLAGETS FÖRFATTARE OCH UPPDRAGSGIVARE
Barbro Maassen
Kristina af Klinteberg
Lars Östman
Ulla Fredriksson
Klas Nyberg
Anita Lalander
Jan Malmstedt
KÖPINFORMATION
VÅRA BÖCKER
KONTAKT
HEM
NYHETER

Ingarödagboken 1860–1914.

Smycken som huvudsak.

Hur västvärlden fylldes med musik.
MÖT NÅGRA AV FÖRLAGETS FÖRFATTARE OCH UPPDRAGSGIVARE » Barbro Maassen

BARBRO MAASSEN SKREV OM AXEL WENNBERGS DAGBÖCKER FRÅN INGARÖ

En aprildag 1841 föddes en liten gosse på Stora Ägnö gård på ön Ägnö – mitt i fjärden mellan Tyresö och Ingarö i Stockholms skärgård. Axel Ludvig Wennberg hette han. När han som nittonåring flyttade med sin mor till Långviks Södergård på Ingarö blev han ansvarig för gårdens manliga sysslor. Han beslöt sig för att föra bok över arbetet – för att få överblick, kunna titta tillbaka, minnas och dra lärdom. Vad han inte visste var hur kär sysselsättningen skulle bli. Han skrev om glädje och sorg, om hårt arbete och fest, om oro och längan.

Drygt hundra år senare föddes jag i Stockholm. Växte upp i en miljö fylld av lekande barn – på gatan och i de små skogspartierna som fanns mellan hyreshusen. Jag hade turen att få tillbringa sommarloven på landet, i skärgården och på ett torp i en sörmländsk skog. Här någonstans föddes en ännu inte uttalad önskan att bo på landet.

Det var en tid då Sverige präglades av framtidstro. Där fanns en känsla av att det mesta var möjligt. Som att till exempel byta livsstil. Så gjorde min man och jag. Utan att veta och kunna något om skärgårdsliv hyrde vi 1976 ett gammalt dragigt hus på en liten ö utan landförbindelse och utan grannar på vinterhalvåret. Den faktiska resan från Stockholm var i distans kort, tidsmässigt lång och livsinnehållet ett helt annat än i Stockholm. Vi lärde känna människor med en annan bakgrund och med kunskaper och livserfarenheter som vi helt saknade. I detta skärgårdssamhälle kom vi att bli kvar i nästan tjugo år – först på Lisslö, sedan på det närliggande Svartsö. På Svartsö skola ansvarade jag för undervisningen av eleverna i årskurserna 7–9.

I slutet av 80-talet började jag läsa historia vid sidan om lärarjobbet. Mina B- och C-uppsatser kom att utgå från Wennbergs dagböcker. Genom dagbokens anteckningar fick jag ta del av Axel Wennbergs liv på Ingarö och hans kontakter med Gustavsberg och Stockholm. Trots alla skillnader i våra liv fanns för mig också igenkänning. Precis som Axel har jag startat min dag i mörker, snö och is och halkat stigen ned mot vattnet, skjutit ut båten och grabbat årorna. Jag har klivit upp från värmen under många täcken, stuckit fötterna i tofflorna – och mötts av is på vattenhinken. Men jag vet inget om oron för att skörden inte ska räcka och inget om små barns för tidiga död. Ingarö är i dag också min hemö.
En annons i Lärartidningen ledde till konferenser och kontakter med Lokalhistoriskt Centrum, Linköpings universitet. Min kunskap om den lokala historiens betydelse för ett samhälles hela utveckling fördjupades. Axel Wennberg fanns hela tiden med i bakgrunden. Hans dagbok är den enda registrerade dagboken från Stockholms skärgård under denna tid. Berättelsen om hans liv är också en berättelse om ett land i en tid då landsbygden förändrades, med en starkt växande befolkning, en begynnande industrialisering och emigration. Nu, trettio år efter att jag läste den första dagboksanteckningen, kommer min bok om Axels liv på Ingarö ut.

Foto Foto Lars Eliasson


Klanger från fyra sekel
Läs Dag Edholms inventering av 234 kyrkorglar i Strängnäs stift.
KULTURHISTORISKA BOKFÖRLAGET
Box 6884, 113 86 Stockholm
Telefon 08-545 560 50
Bilden är hämtad ur boken Klanger från fyra sekel,
utgiven av Kulturhistoriska Bokförlaget. Foto M Aronson.